Carl von Linne
1707-1778
Författare
Pär-Ola Martinsson & Christian Andersson
klass 8b
Innehålls förteckning
Sidan 1: Framsida
Sidan 2 : Innehålls förteckning
Sidan 3 : Pojken föds och får namn, Stenbrohult,
Far berättar om växternas namn
Sidan 4 : Att gå i skolan och bli präst,
Ingen duktig skolpojke, Carl ligger sjuk
Sidan 5 : Ögon att se. Namn att ge. Ord att beskriva.
Ordning i växtvärlden
Sidan 6 : En smålänning i Uppsala
Carl skriver en märkvärdig uppsats
Ett eget system och två namn
Sidan 7 : Resan till Lappland, Viktiga årtal
Källförteckning
Pojken föds och får namn
En pojke föddes maj 1707, i en liten stuga i Småland. Han fick namnet
Carl von Linneas. Förnamnet Carl fick han för att kungen i landet hette
Carl XII. Efternamnet Linnaeus är inte svenskt. Det är latin, ett gammalt
språk som inte talas i något land längre. Men förr i tiden måste präster
och lärda män kunna tala och skriva på latin. Carls pappa - Nils Linnaeus
- var präst. Men han var son till en bonde som hette Ingemar Bengtsson.
Därför hette Carls pappa från början Nils Ingemarsson. Men när han skulle
lära till präst skaffade han sig ett eget efter-namn. Han tänkte då på ett
ståtligt, gammalt träd - en lind - som växte i trakten där han varit barn.
Stenbrohult
När pojken Carl föddes bodde hans mamma och pappa i en liten låg och trång
stuga med halmtak. Nils hade själv byggt stugan. Södra Gården hette den och
låg i Råshults by inte långt från Stenbrohult. I Stenbrohult låg kyrkan och
den stora prästgården. Där hade Christina Brodersonia - så hette Carls
mamma - vuxit upp. När Carl var mycket liten, bara två år gammal, flyttade
familjen till Stenbrohults prästgård. Pappa Nils blev kyrkoherde där. Han
fick den tjänsten efter Carls morfar. Carls mamma Christina fick därför
flytta tillbaka och blir husfru i just det hus där hon själv var barn.
Far berättar om växternas namn
En sommardag fick Carl följa med sin mamma och pappa på kalas till
Möckelnäs, den fina herrgården på andra sidan sjön. Efter middagen satt
sällskapet och drack ur små koppar något nytt och märkvärdigt som
serverades ur en silverkanna. Det kallades coffe och kom från ett främmande
land. En annan nymodighet låg i ett silverskrin och var alldeles vitt och
mycket sött. Det kallades socker. Det var inte bara socker och kaffe som
var något alldeles nytt på den här tiden. På Möckelsnäs gård hade man
planterat en underlig växt som kom från ett främmande land. Nils hade den
också i sin trädgård. Det märkliga med växten var att man kunde äta
rotknölarna, om man kokade dem först, trots att bladen var giftiga! Den
kallades tryffel. Så småningom fick växten sitt rätta namn: potatis. Ingen
anade väl då att den skulle bli mycket vanlig som mat, vanligare än
kålrötterna!
Att gå i skolan och bli präst
Det var redan bestämt att Carl skulle bli präst en dag, precis som sin far
och sin morfar. Och flera före dem i släkten. Det var vanligt att en pojke
lärde sig av fars arbete och fortsatte med det. Den far var, det skulle
sonen bli! Att vara präst var bra också. Man slapp leva så fattigt och slit
så hårt...Men den som skulle bli präst måste gå i skolan!
Ingen duktig skolpojke
Carl gick i Trivalskolan i Växjö för att lära sig till präst. Men han var
ingen duktig skolpojke. Han sprang ofta ifrån både lektioner och läxor.
Under vår och höst gav han sig iväg långt ut i markerna för att leta efter
ovanliga växter och spännande småkryp. Läraren i skolan sa om honom att den
där lille Botanicus, han gick då mest bara för sig själv och rotade med
sina örter och sitt insektskrafs...
Carl ligger sjuk
Nästan vår tidigt i mars, innan terminen i skolan var slut, låg Carl hemma
i prästgården i Stenbrohult. Han var sjuk. Han hade fått en hög feber som
fortsatte dag efter dag. Varje dag kom Nils in till Carl i kammaren
berättade för honom hur våren började därute i naturen. Flyttfåglarna kom
förbi i stora skaror. I trädgården tittade blomsterlökar upp ur jorden.
Bina i kuporna hade klarat sig över vintern. Det skulle säkert bli bra med
honung i sommar... För att pigga upp Carl tog far fram och visade sitt
herbarium, som han hade gjort innan han blev präst. Ett herbarium är en
samling växter som plockats och torkas hoppressade och sen klistrats upp på
en papper. Carl hade förut bara sett bilder av blommor som var ritade och
målade. Men att ha riktiga växter som bilder! Det var något ännu mycket
bättre, tyckte Carl. April månad gick, maj kom. Men fortfarande låg Carl
sjuk. På Carls födelsedag kom far med en fin present. En bok i färggrant
pappband med vita pappersidor. Det var en anteckningsbok . Carl kunde inte
ha fått en bättre födelsedagsgåva. Hans trötta ögon lyste. Åh, bara han
blir frisk igen! Då skulle han börja skriva och rita i den. Sånt som han
såg, upptäckte och tänkte på... Skriva ner tankar som kom plötsligt och
inte fick glömmas bort...
Ögon att se. Namn att ge. Ord att beskriva.
Carl började skriva och rita i anteckningsboken. Han fyllde sidorna med
sånt som han såg och undersökte. När han höll sitt förstoringsglas mot
någon liten blomma såg han genom glaset in i blommans öppning. Rätt in i
hennes öppna famn, tyckte han. Innanför blomfodret - kronbladen - där -
inne var hennes innersta delar: Ståndaren med sina strängar och knappar.
Pistillen med sitt märke överst. Och Spiran med fruktämnet... Sen förde han
förstoringsglaset mot en annan sorts blomma. Samma saker fanns där. Men
ståndare och pistill var lite olika... Skillnaden var inte stor. Men den
kunde vara viktig, tänkte Carl. Han ritade en bild av en blommas innersta
delar i sin anteckningsbok.
Ordning i växtvärlden
Sista året Carl gick i skolan läste han flitigt både i skolan och hemma hos
Rothman, där han bodde. Han fick extra lektioner i medicin och botanik av
Rothman. - För en läkare, sa Rothman, är det viktigt att kunna mycket om
växter. Blomkunskap är läkarkunskap! Men nu måste Carl arbeta noggrannare,
mera vetenskapligt och undersöka skillnaden på olika växter och försöka
bestämma deras sort... - Hur många växter finns det, undrade Carl.
Miljoner? Nja... Rothman visste inte så noga. Men säkert fanns det fler än
6.000 växter som en lärd man ute i världen hade beskrivit. Det svåra var
att det inte fanns någon ordning i den väldiga massan av växter. Man borde
hitta på ett sätt att sortera dem på - ett system - så att man lättare
kunde bestämma vart en blomma hörde. Men hur? Skulle man sätta in växter i
släkten och familjer, ungefär som man gjorde med människor? Skulle alla
växter med samma färg bli ett släkte kanske? Nej, det blev för stort. Alla
av samma storlek? Eller med samma bladformer? Kan man inte gå efter de där
små delarna inne i blomman? undrade Carl. Han tänkte på vad han hade sett i
förstoringsglaset. Jo, det kunde vara en intressant tanke, tyckte Rothman.
Men nu först skulle Carl börja ordna växter efter formen på blommarnas
kronblad. Det fanns en lärd man, en ökänd botanist, i landet Frankrike som
ordnade växterna så. Och det gjorde Carl också.
En smålänning i Uppsala
I Uppsala skrev Carl in sig vid Uppsala universitet som medicinsk student.
Carolus Linneaus Smolandus (smålänning) skrev han som sitt namn. Carl hyrde
ett billigt rum på stan, gick och hörde på föreläsningar, läste i böcker på
biblioteket och satt hemma och skrev. Men han var också ute och såg sig
omkring för att lära känna hus och gator. Han ville se vilka växter som var
vanliga här. Redan mitt i stan hittade han vilda blommor, gräs och mossor.
De växte uppe på husens tak eller bland stenhögar och annat bråte. Ännu
fler växter hittade han naturligtvis utanför stans stängsel. Där fanns ju
Upplands marker med vilda slätter, hagar och skogsdungar.
Carl skriver en märkvärdig uppsats
På några papper skrev han en uppsats - en berättelse för att visa vad han
kunde. Han kallade den med ett långt latinskt namn: Praeludia sponsaliorum
plantarum. Det betyder ungefär: Förspelet till växternas
förlovning eller växternas kärleksliv. Den handlade om växternas liv om
våren. Han gav uppsatsen i nyårspresent till Celsius. Carl skrev den på
svenska - inte på latin som var vanligt.
Ett eget system och två namn
Under dagarna arbetade Carl med sin elever. Långt in på nätterna arbetade
han på sina egna idéer. Inte en minut ville han förlora nu. Han måste
äntligen försöka ordna växterna efter sitt eget system. Det som bestämdes
av hur blommorna såg ut inuti. Han gav växterna två latinska namn. Det
första var ett släktnamn. Ett hela familjens och alla släktingarnas
gemensamma namn. Det andra var ett artnamn -ungefär som ett förnamn. Det
skulle skilja den ena sorten från den andra inom samma släkt. Carls system
skulle bli enklare att använda. Och det skulle också bli enklare att ge
namn åt nyupptäckta växter.
Resan till Lappland
Carl började strax ordna för resan. Han hade inte råd med någon ordentlig
utrustning. Han klädde sig i en enkel rock och skinnbyxor, hårperuk - för
det hade man på den tiden - och hatten, ganska stor för att skydda mot
regn. På fötterna hade han stövelkängor. I en liten väska av läder - den
kunde bindas fast på hästsadeln eller bäras på ryggen - hade han skjorta,
nattdräkter, en kam, bläck och pennor, papper att lägga växter i, egna
anteckningar, ett förstoringsglas och en kikare. Han la också ner en
florhuva, för att kunna "fria sig från mygg..." Viktigast av allt var en
stor anteckningsbok. I den skulle han skriva dagbok om allt som hände och
rita av sånt som han såg. Till slut tog han också med sig en kniv, en bössa
och en käpp. Enda sättet att resa för Carl var att rida. Hästar fanns att
hyra och byta efter vägen. Åtminstone i början...
Viktiga årtal
1707 föddes Carl Linnaeus i Råshults komministerboställe, Stenbrohults
socken,
Kronobergs län.
1716 började han skolstudier i Växjö.
1727 inskrivs han vid Lunds universitet.
1728 inskrivs han som student av Smålands nation i Uppsala.
1730 fick han, tidigt uppmärksammad av akademins fäder, förordnande som
vikarierande demonstrator vid Botaniska trädgården.
1732 gjorde han en upptäckts resa till Lappland.
1738 besökte han Frankrike och anträdde återfärden.
1741 professor i Uppsala.
1762 blev Linneaus adlad von Linne.
1774 drabbades han av slag.
1778 kom döden som en befriare.
Källförteckning
I naturens riken: Inga Borg , Linnes Sverige: Birger Sandell
Carl Linnaeus: Knut Hagberg
Bra böckers lexicon , Linne och Uppsala :Bertil Gullander
Historia boken , National encyklopdedin
1997-03-12
sida 1(8)